När man märker att man är en dödlig motionär.

Denna veckan har jag verkligen fått känna på hur det är att vara satsande löpare med heltidsjobb (oftast mera) och en massa annat som måste prioriteras före löpningen.

Min familj och jag har tittat i flertalet veckor på ett hus som vi skulle vilja ha men det ordentligt fart i veckan som var. Flertalet möten, telefonsamtal, beslut och till slut ett möte på fredags eftermiddag för kontraktsskrivning. Redan på torsdagen hade det inhandlats saker för att kunna göra i ordning lite hemma. Jag hade hunnit spackla sonens rum på torsdagen men efter kontraktsskrivningen blev det fart på oss. Direkt hem för att slipa och måla samt rensa bland allt man sparar på sig för att platsen finns.

Lördagen började tidigt då jag förstod att om jag ska hinna springa gäller det att göra det när de andra sover. Lite efter 6 på morgonen sprang jag ut för att få till mitt pass. Väl hemma åts det frukost och sen var det samma visa som fredagen. Mitt i allt detta skulle jag och min fru på Kristina från Duvemåla på Göteborgsoperan på lördagskvällen. Barnen skulle sova hos mormor så vi fick köra dem dit. Huvudet har verkligen inte hunnit med i svängarna då jag på att jag glömt skriva ut biljetterna på jobbet (har ingen skrivare hemma). Men det löste sig.

Söndagen löpte på i samma mönster. Upp tidigt, jag vaknade 7:45 och då hade min fru redan svabbat och städat det rummet jag slipat och målat om. Snabb frukost och sen började det igen. Hämtade barnen som sovit över hos mormor. Sonen skulle också på kalas så vi hann knappt hem innan han skulle iväg igen. Fick snabbt ihop ett lass till tippen som jag åkte med. Väl på kvällen såg det ut som vi bytt hus. Vilka ytor det nu fanns i barnens rum och i alla garderober.

Långpassöndag, hur gick det? Jo, 19:59 sprang jag ut i regnet. Hann knappt 1 km innan himlen verkligen öppnade sig och regnet öste ner. Vinden tilltog också och det gjorde stundtals ont av det piskande regnet. Hade stora tankar på att bryta vid 2,4,5 samt 7 km men jag fortsatte hela vägen. Det blev till slut ett kortare långpass, exakt en halvmaraton dvs. 21,1 km. Väl hemma frös jag så mycket att händerna var obrukbara. Frun fick hjälpa mig av med jackan då jag inte kunde dra ner blixtlåset själv. Blev människa igen efter en varm dusch och ombyte till myskläder.

Fick ändå till några bra pass i veckan som varit:

Måndag 6/4:

Morgondistans 7,2 km snittfart 4:18 min/km.

Tisdag 7/4:

Morgondistans 8,1 km snittfart 4:15 min/km.
Progressiv löpning 15 km, 5:02 till 3:15 min/km.

Onsdag 8/4:

Distans 19 km snittfart 3:59 min/km.

Torsdag 9/4:

Vila

Fredag 10/4:

Morgondistans 8,1 km snittfart 4:13 min/km

Lördag 11/4:

Distans innan frukost 15,1 km, snittfart 3:57 min/km.

Söndag 12/4:

Kortare långpass 21,1 km, snittfart 4:15 min/km.

Nu laddar vi inför premiären av Salomon Trail Tour och Åda Wild Boar nu till helgen. Ska bli riktigt skoj att springa detta lopp. Lite nervös är jag allt också, annars ljuger jag. Jag ska försöka med att springa Sprint 1 km på fredagen och sen 22 km på lördagen. Vet även att de har släppt fler platser så om ni vill springa är det bara att anmäla sig.

Det blir inte bara löpning i Trosa, man har verkligen satsat på Touren detta är med mycket annat runt omkring. Se bara på det fullspäckade programmet som finns för helgen.